Jag tycker det är en läskig känsla när människor man träffa ganska långt här ifrån är kompisar med folk som är här i min närhet. Eller när man söker sig bort och man upptäcker att andra också är där. Det var ett försök att komma undan men det gick inte.

Det är en stor sak jag är rädd för med gymnasiet att jag kommer känna för många så man har svårt att lära känna folk på riktigt för de får en bild från andra hur man var för fast man har ändrats. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för folk känner varandra överallt men man ska nog inte vara rädd för att man kan ju kanske bli vän och se en ny sida av folk som man vet vem de är men inte hur de är.